Kära kollektivdagboken
Aldrig hade jag kunnat tro, att ett kollektivt boende kunde ge så mycket som det har gjort, man är aldrig ensam, och om man vill hitta på bus, finns det alltid någon att jaga upp (förrutom igår när alla bara abrupt ÖVERGAV mig i mitt knasbollshumör, fast det var faktist ett ovanligt undantag)
Jag måste säga att det här är det absolut bästa sättet att bo på, med människor som bor i vartenda liten hörn (till blommas förtjusning), som man kan titta in till och tigga en kram. (ellr kräva som jag ofta gör)
Man lever billigare, slipper laga mat ensam, och dessutom (!) bidrar till ett miljövänligare samhälle. För det är ju faktist så att ju fler man lever på en yta, desto mindre energi krävs för var enskild individ, och allt det här får jag lära mig genom att bo med dessa underbart medvetna människor, och mycket mer.
Bara ett kort inlägg för att Hylla kollektivboende, och för att visa min uppskattning till dessa personer jag nu delar mitt liv.
PUSS! /Lilla fjäril
kära syster,
glädjetår, tusen hurra & femton miljoner nyckelpigssymfonier! vi behöver varandra, allihop, vilket jag inser mer och mer för varje dag. du är en del av mig & de andra, ett pussel som inte fungerar om det saknas en bit. våra hörn är fyllda av kärlek, te, turkisk youghurt & kattgos, det ska alltid finnas någon att få en kram av!
hihi!