Nej, nu tycker jag allt att det börjar bli lite ensamt här. Det tycker Castro och Tindra och Albin och kanske Ellen också. Fjäril och Nadja har varit as hela påsken eftersom de varit bortresta och därmed svikit oss i över en vecka nu. Det börjar bli dags för dem att komma tillbaka snart, tycker jag, innan min abstinens blir alltför svår.
Förvisso har vi haft ett antal middagar (med en vegansk anknytning till påsk), vid vilka Albins båda systrar och far har varit delaktiga, samt lite annat folk. Så det är ju inte så att det varit direkt tomt här. Men ändå, jag saknar vårt kollektiva bus! Om det går alltför lång tid mellan att man får böna sig, då vet jag inte vad som skulle hända.
Det bönigaste som hänt de senaste dagarna var nog när jag fick syn på ett embryo utan ben i Albins kurslitteratur. Då fick jag ett anfall (embryot var ju så gulligt) att jag givetvis fick ett behov av att fånga in Albin, brotta ner honom i en soffa samt nästan kväva honom med en gulprickig gosdjurskamel. Dock avstyrde Ellen mitt projekt och fick mig in på andra tankegångar, d v s hennes snygga hängslen som jag bara måste ha till varje pris.
Vidare intresseväckande information skulle kunna vara att Albin nu städar hela vår boning med vår nya dammsugare vid namn Linnea (JA, dammsugaren har faktiskt samma namn som jag, men dessvärrre är den röd istället för grön). Senare idag kommer vi två (alltså Albin och jag, inte dammsugaren) att besöka Bror Hjorts Hus för att beskåda en Tove Jansson-utställning, vilket jag har synnerligen höga förväntningar på. Jag vill träffa filifjonkorna!


LA LA… Jag vill också se Tove Jansson utställningen… det vill mamma också… hon är avundsjuk… Ni måste gå dit igen med mig när jag kommer tillbaka…
Vi syns på torsdag… eller kanske ni har gått och lagt er, då blir det på fredag…
Har Nadja Landat? Med tanke på att flygmaskinen enligt hörsägen for snett upp i snöstorm härförleden när det begav sig. Undrar in alles stillhet Hon som äntligen fått Frigång.