Snart är det höst… hujeda!

Men snart dyker Nadju upp igen!!

Glada Nadju hälsningar och förmaningar!!

Nu ska vi se… Nadju har aldrig bloggat nåt på wordpress förut, så detta blir onekligen ohemult intressant!

Här i Finland leker livet och hundvalparna. Allting grönskar och alla borde bli alldeles vansinnigt gröna av avund vid tanken på Nadju mitt i all denna grönska. Den vansinniga mamman hälsar säkert, fast hon inget sagt, den ovansinniga pappan hälsar förmodligen fast han inget vet och den verkligt ovansinniga brodern säger förmodligen: ”Tjafs!”, om jag ber honom hälsa. Så alla hälsar!! Hundarna ylar! Valparna gläfser!

Nu till förmaningarna! Akta er för Filifjonkor, Hemuler, Gafsor och Misor… de har en viss tendens att förstöra den bräckliga sommarstämningen! Bjud gärna in Mumintrollen och Rådd-djuren, även om de är en aning tråkiga. Tvinga Mumrikarna och Mymlorna att dyka upp och flytta in, det är de som är roliga… även om de inte alla gånger är rumsrena och definitivt inte passar in i alla sällskap… Akta er för Morran och göm er för allt i världen inte i Trollkarlens hatt… Tror inte att det var något mer… Förmaningarna slut!

Vi syns allihop och få inte allt för stor abstinens nu… Läs muminböckerna och var glada!

Hälsningar från Nadju den skatan i det ljuva Finland!

Vår och kärlek

 

Inbjudan till oss

På valborgsmässoafton är det vattenpips-, såpbubble- och regnbågskalas här hemma hos oss, så kom, kom, kom och dansa bort dina bekymmer tillsammans med oss! Kom och sväng dina kjolar och skaka ditt hår, spring runt eldar och picnica i grönskan! Hör av dig till oss om du vill komma.

KÄRLEK från alla.

Hyllande av kollektivboende!

 Kära kollektivdagboken

Aldrig hade jag kunnat tro, att ett kollektivt boende kunde ge så mycket som det har gjort, man är aldrig ensam, och om man vill hitta på bus, finns det alltid någon att jaga upp (förrutom igår när alla bara abrupt ÖVERGAV mig i mitt knasbollshumör, fast det var faktist ett ovanligt undantag)
Jag måste säga att det här är det absolut bästa sättet att bo på, med människor som bor i vartenda liten hörn (till blommas förtjusning), som man kan titta in till och tigga en kram. (ellr kräva som jag ofta gör)
Man lever billigare, slipper laga mat ensam, och dessutom (!) bidrar till ett miljövänligare samhälle. För det är ju faktist så att ju fler man lever på en yta, desto mindre energi krävs för var enskild individ, och allt det här får jag lära mig genom att bo med dessa underbart medvetna människor, och mycket mer.
Bara ett kort inlägg för att Hylla kollektivboende, och för att visa min uppskattning till dessa personer jag nu delar mitt liv.

PUSS! /Lilla fjäril

Nadja är glad

Till Nadjas mama: Ja, Nadja är i säkert förvar. Flygplanet kom fram som det skulle, och Nadja likaså. Här är vår välkomstvisa till Nadjas ära (melodi: ”Natten går tunga fjät”):

Natten går tunga fjät
runt Kantorsgatan
Finland hon förlät
Nadju den skatan
Då i vårt glada hus
smyger som en liten mus
Li-i-illa-a Nadju
Li-i-illa Nadju Castro var glad men dum
Nu hörs hon plinga
i alla glada rum
till varje springa
Se på vår tröskel står
blåklädd med hatt på hår
Li-i-illa-a Nadju
L-i-illa Nadju

Det var Albin som skrev texten medan jag jagade Castro samtidigt som jag kokade ris, så man skulle kunna säga att jag kanske fanns med som inspirationskälla för hans kreativa underbara skaparanda som man kan urskilja i dessa poetiska rader.

Saknad

                              

Nej, nu tycker jag allt att det börjar bli lite ensamt här. Det tycker Castro och Tindra och Albin och kanske Ellen också. Fjäril och Nadja har varit as hela påsken eftersom de varit bortresta och därmed svikit oss i över en vecka nu. Det börjar bli dags för dem att komma tillbaka snart, tycker jag, innan min abstinens blir alltför svår.

Förvisso har vi haft ett antal middagar (med en vegansk anknytning till påsk), vid vilka Albins båda systrar och far har varit delaktiga, samt lite annat folk. Så det är ju inte så att det varit direkt tomt här. Men ändå, jag saknar vårt kollektiva bus! Om det går alltför lång tid mellan att man får böna sig, då vet jag inte vad som skulle hända.

Det bönigaste som hänt de senaste dagarna var nog när jag fick syn på ett embryo utan ben i Albins kurslitteratur. Då fick jag ett anfall (embryot var ju så gulligt) att jag givetvis fick ett behov av att fånga in Albin, brotta ner honom i en soffa samt nästan kväva honom med en gulprickig gosdjurskamel. Dock avstyrde Ellen mitt projekt och fick mig in på andra tankegångar, d v s hennes snygga hängslen som jag bara måste ha till varje pris.

Vidare intresseväckande information skulle kunna vara att Albin nu städar hela vår boning med vår nya dammsugare vid namn Linnea (JA, dammsugaren har faktiskt samma namn som jag, men dessvärrre är den röd istället för grön). Senare idag kommer vi två (alltså Albin och jag, inte dammsugaren) att besöka Bror Hjorts Hus för att beskåda en Tove Jansson-utställning, vilket jag har synnerligen höga förväntningar på. Jag vill träffa filifjonkorna!

Bise,
Blomma
   
  

Påskknas

  Håll i er, här kommer familjen Bönas prepåsk:

Efter en oskyldig lek med rättvisemärkta små påskägg, accelerade påskfirandet under lördagen med obligatorisk påskkärringsutklädning, påskkortstillverkning, äggjakt och slutligen en supermiddag (middagen var tyvärr utan Ellen som som var ute och sjöng med tummarna bakom hängslena istället) som sedan förvandlade våra tidigare avlånga kroppformer till klot.

The Love Embrace of the Universe

Frida Kahlo
år 1949, Mexico
olja på duk

Att bli hög på varandra